Idag har jag och min familj varit på begravning i Hällestads kyrka, det var min fasters man Bengt som hade dött. Det var en så fin begravning. Jag tycker verkligen synd om Gunnel (min faster).
Men nu ska jag ska berätta för er, jag älskar min familj, men dom är lite dåliga på att berätta saker. Jag pratade med mamma i telefon i onsdags:
"Jaaa... och på fredag ska Bengt begravas, har jag sagt att han har dött?"
"Eh, nej. Det har du inte."
"Jaha, ja. Du kan ju följa med om du vill. Mira kommer säkert att vara med."
"Mira?".
"Mira, det är Mallans barn. Hon föddes i december."
Summan av kardemumman: Min fasters man dör och jag får reda på det två dagar innan begravningen. Min kusin (Marianne, a.k.a. Mallan) fick en dotter den 15 december och jag får reda på det två månader senare. Är min familj dåliga på att berätta saker - or what?
Jag tror det är så familjer fungerar, konstigt nog.. Blev så glad av din kommentar, tänker på dig med ska du veta! Kanske en fika på söndag innan jag far tillbaka till Linkan igen..?
SvaraRadera